Svarta läderhandskar till en riddare
Kategori: Hantverk
Som jag skrev i förra inlägget blev det ett par handskar i present till slut, om än ett år senare än det var tänkt från början. Meningen är att de skall passa en medeltida riddare och jag valde därför att sy dem med tvinnat, vinrött sysilke för att ge dem ett mer exklusivt utseende.
Handskarna färdigsydda men ej formade och insmorda.
På bilden ovan kan ni se hur handskarna ser ut när de är färdigsydda. För att få bättre form på dem samt även för att få ur lite av stelheten efter färgningen blöter jag upp dem och formar dem över mina händer. Resultatet hade såklart blivit bättre om jag haft större händer, men man får göra så gott man kan med de medel man har!
Snabb blötning under kranen, jag försöker framförallt jobba ned sömmarna så att de inte är så framträdande, samt forma till tumme och fingertoppar.
Efter och före.
Obligatorisk insmorning med GrävlingsJannes lädersmorning.
Jag smörjer in handskarna medan de fortfarande är fuktiga, dock försöker jag att akta sömmen så mycket som möjligt eftersom fettet inte är bra för silket. De får sedan torka luftigt och jag eftertorkar med en trasa för att få en bra yta som absolut inte klibbar eller färgar av sig.
Egentligen hade jag tänkt kanta handskarna med sidentyg, men efter att ha funderat fram och tillbaka på lite olika lösningar med tanke på hållbarhet, ändrade jag mig. Minns ni mitt missriktade idiotprojekts-band jag brickvävde för många år sedan, som inte blev så himla bra? Nu bestämde jag mig för att det skulle få komma till användning iallafall!
För att dölja bandets ojämnheter syr jag fast ett hårdtvinnat, rött spelsaugarn i kanten samtidigt som jag fäster det på handsken. Spelsau är förresten en norsk fårras, för dem som inte har koll på det. Väldigt lik ryafår i ullen, men lite mjukare.
Sista biten av bandet blev en improvisation.
Bandet räckte nästan!
Som tur var fanns det långa efsingar att ta av. Jag syr fast de lösa trådarna ordentligt, om än inte så vackert, eftersom tanken är att dekorera handskarna ytterligare.
På loppis i Moheda hittade Janne och jag för över ett år sedan ett trevligt litet pärlhalsband med barocka pärlor och förgyllda kulor. Det var trasigt och ganska taffligt lagat med nylonlina så jag kände ingen större ångest när jag klippte sönder det.
Pärla efter pärla sys fast med silketråd.
Naturligtvis var hålen i sötvattenpärlorna för små för att det skulle gå att få igenom en nål. Vad värre var; de var också för små för att få igenom en tråd stärkt med lim, vilket annars brukar vara ett bra pärlträdningsknep. Alltså fick jag sitta och lirka igenom tråden genom fler än femtio pärlor, något som tog betydligt mer tid än jag tänkt mig. Till slut var de på plats iallafall, även om det egentligen hade behövts en till på slutet. Nåja, man kalkylerade fel ibland även på medeltiden!
De färdiga handskarna känns märkligt främmande i sin prålighet, jag är inte van vid attribut som guld och pärlemor i mitt medeltida återskapande. På den lilla kartongbiten har jag lindat upp några meter vardera av sysilket jag använt till handskarna ifall någon av sömmarna skulle ge sig. Silke är lite lömskt på det viset; väldigt halt och glatt och inte så slitstarkt som den lintråd jag vanligtvis använder till handskar.
Och så här såg de då ut på sin nya ägares hand:
Liten aning vingliga sömmar har de, antagligen på grund av smärta och medicinering, men passformen tycker jag får godkänt med medeltida mått mätt.
Om man önskar går det att dekorera dem vidare med guldbroderier, applikationer och pärlor, men jag är färdig med dem iallafall.
Vad som är lite kul är att handskarna verkligen blev ett återbruksprojekt!
Jag har nästan bara använt mig av material ur mina förråd, varav många saker legat i över tio år.
Renskinnet är garvat under skinnkursen på Bäckedal 2004, färgat med diverse skrot från mina föräldrars gård.
Sysilke i olika röda nyanser från förrådet.
Band brickvävt av sysilke jag köpte på utförsäljning i början av 2000-talet.
Spelsaugarn inköpt på Husfliden i Norge 2004.
Pärlor från second hand-halsband.
Nu vill jag såklart inte uppmana till något överdrivet hamstersamlande, men vet man att urskilja de bra sakerna från de dåliga är det bara att lägga på hög. För bra saker får man alltid nytta av, förr eller senare!
