Förvånansvärt doftlöst
Kategori: Skinn och läder
Det var med viss bävan jag packeterade upp grävlingarna som legat med alundeg på sig i en vecka. Kan verkligen lite pankakssmet (alun, salt, vetemjöl och vatten) förhindra föruttnelse? Kommer det åt överallt eller kommer det finnas härskna fläckar? Men förutom en karakteristisk doft av grävling luktade det mest ...ingenting! Lite mögel i spännande färger hade börjat dyka upp så det var dags att skrapa bort degen, men annars såg det väldigt fint ut.
I felt quite a bit agony unpacking the alum doe-covered badgers after a week. Would really some alum, flower, salt and water do? Or would they be rotten? But apart from the very characteristic smell of badger it mostly smelled like ...nothing!
Some mould in different, bright colours had started to occur so it was really time to continue the tanning process, but otherwise it looked very nice.
Det är bara en av grävlingarna som har nosen kvar. Det är mitt fel. Jag är inte van vid vilda djur och tog för givet att den skulle bort. Janne, som är mer grävlingsvan, visste bättre men var så finkänslig att han inte sa emot förrän första nosen var borta. Den andra sparade vi dock och ännu så länge så verkar det funka bra. Den är bara lite jobbigt lik en hundnos...
Only one of the bagders has it's nose intact. That's my bad. I'm not used to wild animals and took for granted that it should be removed. Janne, who is more used to badgers, knew better but was too humble to say anything before the first nose was gone. The other one was saved, and it still seems fine.
Efter avskrapning är grävlingarna åter på mellanförvaring i frysen inför nästa moment, infettning och mjukgörning. Nedan bild på mitt fina räckjärn Ludvig har gjort.
After scraping off the doe, the badgers is back in the freezer waiting for the next moment in the tanning process. Below, a picture of my scrape made by Ludvig.
