Bomärkt

Det händer inte så mycket här just nu, på grund av den enkla anledningen att jag inte längre gör så mycket över huvud taget. Under månaden som varit har jag kämpat med att acceptera faktum och försöka inse mina begränsningar just nu. Jag har fått släppa mitt högt älskade jobb, jag kommer inte att hinna komma tillbaka dit innan anställningen går ut i augusti. Det är jättetråkigt men det innebär att jag numera bor på Gräsö hos Janne och att jag kan börja planera ett helt nytt liv med alla möjligheter öppna när jag väl blir frisk igen. Jag kan gå genom dörren rakt ut i skogen eller ned till havet utan några trappor i vägen som hindrar, hur dålig jag än är kan jag alltid sitta en stund ute i solen tillsammans med hunden. Trägolven är mjuka och fjädrande och blotta atmosfären i huset gör en lycklig och glad. 

Vi kommer att åka ned till Småland igen i augusti för ett sista flyttlass (det är väldigt pinsamt att flytta när man inte kan bära ens den minsta lilla pinal, stort tack till Janne och min fina familj som ställer upp så för mig) men inflyttningsfesten får vänta ett tag till. Förhoppningsvis är jag lite bättre till jul.

 

Anledningen till min tillfälliga svacka heter spondylartrit, en reumatisk sjukdom som ger inflammationer i leder och  vävnader. Prognosen är god, det finns många olika sorters behandlingar och även om den är kronisk så går den att hålla i schack. Tyvärr tenderar den inflammerade vävnaden att omvandlas till ben när inflammationen läker ut, men med ihärdigt sjukgymnastiserande skall man kunna motverka också detta. 

 

Smärta och starka mediciner gör konstiga saker med hjärnan och som en första kompromiss slutade jag att blogga på engelska för att göra det lättare för mig. 2013 har mest handlat om Jannes hantverkande, men jag har ändå kunnat både nålbinda och sy litegrann. Jag är fortfarande oerhört stolt över skinnhandskarna som till slut blev färdiga i tid. Strax efter att jag färdat dem gav dock mina händer upp. Först vägrade jag att inse det och skyllde på nacken, men efter att ha fått en kortisonspruta var det bara att inse faktum. Nu har jag surat i en månad så nu är det dags att börja blogga igen.

Jag har gått igenom datorn på jakt efter bilder och texter och planerar en serie med små tips och tricks jag snappat upp under mina femton år som historisk återskapare. Det roligaste jag gör just nu är att åka på loppis och auktion med Janne, så jag kommer också att blogga om våra fynd, historiska eller ej. 

 

Annars försöker jag fota mycket, det är otroligt vackert här uppe och jag börjar så smått ändra mig när det gäller fotografering, det är ganska kul ändå, även om det oftast inte blir som man tänkt sig. Jag funderar till och med på att köpa en riktig kamera för att få lite större möjligheter att bestämma över motivet. En kamera med zoom, för det har blivit så förbaskat svårt att böja på sig...

 

Just det; en kul grej till! Janne har gjort en hemsida! Han säljer smörjor och salvor, täljer, knyter nät och har sig. Så det kan hända att jag kommer skriva en del om det också. Ni kan kika in på: www.gravlingsnaturprodukter.se om ni är nyfikna. (Jag står också med, men ännu så länge så är det Janne som sköter allt. Eventuellt kommer jag med lite glada tillrop då och då)

Vi har en husblogg också, med uppdateringar om renoveringen. Den ligger hopplöst efter men är ni ändå intresserade kan ni höra av er för adress och lösenord (vi har valt att ha den låst för att kunna skriva om vad vi vill)

 

Sommarhälsningar från en ändå ganska hoppfull Martina