På gårdsauktion
Kategori: Allmänt
I lördags var Janne och jag på gammeldags gårdsauktion. Det var precis hur kul som helst!! Solen sken, det var trettio grader varmt och himlen var klarblå bakom de skuggande träden. Hela trädgården och gårdsplanen var full med pryttlar. Det var möbler, kläder, verktyg, prydnadsföremål, leksaker, husgeråd, tyger och maskiner om vartannat, huller om buller. En ostrukturerad tidsresa från min barndom bakåt i tiden till 1800-talets bondesamhälle. Vi var på plats strax efter klockan 10 och vid 11.00 drog det igång. Minsta budet var 20:- (sist jag var på auktion var det 1:-, men så var det också 20 år sedan!) och slagavgiften 10:-
Janne tyckte det var en bra idé att investera i ett skomakeri(!) för 300:- och lyckades på direkten sälja av alla läster för 150:- Det skall bli väldigt intressant att se om han lyckas få ordning på det just nu helt otroligt vidriga lädret. Det är förvisso vegetabilgarvat, men ser ni de svarta prickarna på? Det är mumifierade fläskängerlarver!!
Det var så otroligt mycket saker överallt, auktionsförrättaren arbetade sig långsamt framåt och vi tog många och långa pauser i skuggan, Jag lärde mig fort att det var farligt att stå för nära; många saker gick för alldeles för billigt. Efter att ha budat på en kristallkrona, en silvervas, diverse guld- och silversmycken och några silverbestick råkade jag ropa hem tre sirliga skedar i äkta silver. Jag hade budat emot en uppköpare på i princip alla silverföremål och nu tyckte hon att det var min tur! Priset?! 170:- för 64 gram 830/1000 silver, knappt skrotvärdet, beroende på hur man räknar. Dessutom har de några år på nacken också, enligt stämpelnyckeln härstammar de från 1950, 1954 och 1962. Nu hade vi väl inget större behov av just den här sortens skedar, med rosor på och allt, men något kan man väl alltid sockra med dem!
När jag kom hem gjorde jag ett litet putstest i brist på kommersiella putsmedel. Tyvärr mätte jag inte några volymer så det är helt ovetenskapligt.
Citronsyra i vatten löser effektivt smuts och avlagringar från guld och silver, efter en natt var guldsmyckena helt rena. Silvret var rengjort men fortfarande ordentligt oxiderat, efter ytterligare ett dygn i citronsyra var skillnaden märkbar men inte mycket mer.
Jag lägger då istället ned aluminiumfolie till skedarna, fyller på med vatten och saltar friskt. Morgonen efter har det hänt grejer! En stor del av oxiden är borta och så också aluminiumfoliet. Jag byter vatten och folie och saltar igen. Till kvällen har större delen av den ganska kraftiga, brunsvarta oxiden försvunnit. Det är också nu jag inser att skedarna kanske skall vara lite oxiderade, eller korroderade, som det ju egentligen handlar om. Jag avbryter experimentet och bestämmer mig för att ta sista fläckarna med putsduk så fort tillfälle ges.
Men tillbaka till auktionen! Vi tog korvpaus, kaffepaus, drickapaus, allmän vilopaus och till och med en liten sovpaus på en flakvagn i skuggan. Janne fyllde så sakteligen både bil och släpkärra med bra och ha-saker, jag råkade bli ägare till en knäpphärvel med räkneverk, något jag alltid velat ha men egentligen inte har plats med. När den skulle ropas bort för 20:- kunde jag inte låta bli, titta vilket fint hantverk:
70:- tror jag att jag till slut gav, helt åt skogen för billigt för en både välfungerande och roligt nog välanvänd sak.
Janne budade loss på en burk konserverad skinka från 60-talet efter att jag skojat om att han kunde ta den som kvällsmat, gissa om jag blev rädd! Dock var det ett par pallbockar han var ute efter egentligen (jag hörde "halmbockar") och skinkan fick hamna i soporna istället. Det var verkligen ALLT som gick under klubban!
En nöjd Janne lastar sina fynd på släpen. Framåt eftermiddagen-kvällen börjar folk att bege sig hemåt och priserna sjunker ytterligare. Jag är supernöjd med att ha orkat vara på plats hela dagen, mycket är det tack vare det varma vädret, möjligheterna att vila och så Janne förstås. Klockan är närmare åtta(!) på kvällen när vi till slut är klara. Då har Janne investerat i en skottkärra för 20:- och jag har råkat ge lika mycket för en wiltonmatta. Det var ju ingen annan som ens ville ha den!
Men dagens fynd måste ändå varit det lilla hänge jag ganska så tidigt ropade in tillsammans med en trasig klocka och en berlock med bortnött förgyllning. Jag vet inte riktigt varför det hamnat bland bijouterierna, för jag har sett modellen många gånger förut och stämpeln var ändå hyfsat tydlig på baksidan av spetsöglan. 18 karat.
Brevvågen här hemma är inte helt tillförlitlig, men någonstans mellan 2 och 4 gram väger det iallafall. Och priset jag gav?
20:-
Det var ingen annan som ens var intresserad.
