Skattkistan
Kategori: Hantverk
Igår var jag tvungen att fatta ett jobbigt beslut.
Det hela började förra helgen, då vi var på auktion i Lövsta bruk och bland mycket annat fyndade en helt underbar garnkista. Inte som den lilla spånkistan jag köpte i somras för att ha garn i, utan en helt jättelik koffert som inte bara sväljer pågående projekt utan hela mitt garnförråd! Vi har det väldigt trångt redan, men det ser ju alltid trevligare ut med en möbel än med kartonger och plastbackar. Dessutom borde det ju bli några kartonger mindre också...
Problemet var bara att kistan redan var full med garn. Eller, först tyckte jag inte att det var något problem alls. Jag såg mest mattrasor och sådana är jag inte särskilt intresserad av. Men när vi kom hem (efter att ha ropat in kistan för 100:-) och jag började kika närmare kom ångesten smygande. Vävgarner i 100% ull, en stor rulle blångarn av lin... Väldigt fina färger var det ju på vävgarnerna också, som hade finska banderoller. Varma sjuttiotalsfärger i riktigt lyckade kombinationer.
Janne lade direkt beslag på en massa bomullsgarn han tänker knyta nät av och jag sorterade ur en stor skänkes-kasse mattrasor och mattgarn. Yllegarnet hamnade tillsvidare i en "tänka efter-kasse" medan jag gav mig på kistan, som nu stod mitt på vardagsrumsgolvet, med hink och trasa. Den luktade ganska ordentligt av instängt och gammalt och för att inte riskera att mitt eget älskade garn tar doft av den beslutade jag mig för en snabb strykning med akrylfärg.
Dagen efter var färgen helt torr och efter lite röjningsarbete på ovanvåningen kunde Janne baxa kistan uppför trappen. Nu vidtog mitt arbete; att förflytta allt garn från backar och lådor ned i kistan. Med en pall i bekväm höjd och Janne sittande bredvid framför datorn blev det en riktigt trevlig lördagssyssla.
Jag började med att lägga alla stora garnrullar längst in under facken, dels för att de är lätta att överskåda ändå, dels för att jag inte använder dem så ofta. Sedan bestämde jag mig för att papperspåsar var lämpliga för att inte orsaka alltför stor röra.
Obs! Ni vet väl att man alltid skall använda papperspåsar, aldrig plast, till ull och ullgarn?! I plastpåsen kan ullen inte andas och den bryts långsamt ner, blir glanslös och känns allmänt dålig.Det märks stor skillnad redan efter något år i plastpåse, även sådana som garn vanligtvis kommer paketerade i.
Sorteringen blev: en påse för tjockt, entrådigt garn (lovikka, lopí etc.) en påse för Peer Gynt och liknande flertrådiga stickgarner samt en påse för tunna entrådiga garner (fårö etc.). De första två för nålbindning och stickning, den sista mestadels för vävning. I facken uppe i kistan hamnar handspunnet garn, silke och särskilda favoriter. Längst till höger, under facket, får obestämbara garner såsom bomull och syntet husera.
Det är mycket garn. Otroligt mycket garn. Vad värre är att jag minns varenda nystan. Kanske inte just inköpsställe, år, vad jag gjorde av det. Men jag minns dem, vad jag tänkte om dem, vad jag kände för dem. Vad andra tyckte och tänkte om dem, människor jag kände en gång som jag inte träffat på länge.
13 års maniskt garnsamlande svischar förbi.
Efter några backar börjar påsarna i kistan bli ganska fulla...
När jag slutligen är färdig är det framförallt en påse som väller över på alla ledder, nämligen den med vävgarner i. Detta, tillsammans med vetskapen om att jag i princip aldrig väver, fick mig att fatta beslutet att lägga ut garnerna som följde med kistan till försäljning. Jag hoppas såklart komma igång med att väva så småningom, men då är det nog i första hand mattor jag tänkt mig. (Varför gör hon sig då av med mattrasorna också, undrar ni såklart då! Jag är rädd för att mattvävningen ligger såpass långt in i framtiden att det inte är någon mening att spara på sig en massa. För övrigt skänkte vi dem till en mattväverska vi träffade när Janne stod på Norrboda Julmarknad i helgen, hon blev jätteglad!)
Så här såg de finska vävgarnerna ut, när jag i söndags fotograferade dem inför försäljning:
Härliga färger, inte sant?! Den orange och den gröna är mycket mer neonfärgade i verkligheten än på bilden, annars stämmer färgåtergivningen hyfsat. Det skär i hjärtat att skicka iväg dem, men samtidigt har jag så många vävgarner ändå som jag aldrig använder. Förhoppningsvis hamnar de hos någon som förstår att använda dem istället för att bara låta dem ligga!
Elle säger:
Whao vilket fynd!!"