Färga läder svart del 2 samt Ode över en garvningskompis
Kategori: Hantverk, Reenactment, Skinn och läder, Sömnad
Kommer ni ihåg kamouflage-renen jag färgade svart förra året? Jag skriver om den i det här inlägget, ett misslyckat skinn från korta skinnkursen på Bäckedal som jag bestämde mig för att rädda. Så här såg det alltså ut när jag mjukgjort och spänt upp det.
Inte mycket att skryta med, men genomgarvat iallafall. Men vad var det då jag gjorde av den efter att ha färgat delar av den så här svart?
Jag vet att jag var lite hemlighetsfull då, men tanken var att jag skulle sy handskar i 40-årspresent till en av mina allra bästa vänner. Nu blev det inte så, händer, nacke och axlar la av helt innan midsommar i fjol och projektet hamnade i malpåse. Så här såg det dock ut under tillskärning och färgning innan jag gav upp:
Eftersom jag sytt rustningshandskar åt honom tidigare kunde jag återanvända det gamla mönstret. Den gången blev de aningen för små men då skinn töjer sig mer än fustian (halvlinne) och sömsmånen blir mindre kom jag fram till att det borde funka.
Här ligger de utskurna delarna och drar till sig i rostvatten. Hur jag gick till väga går att läsa närmare om i inlägget jag länkade till förut, Färga läder svart.
Uppfiskade och på tork efter första försöket.
När de väl torkat var färgen inte längre lika mörk. Så det var bara att kasta i mönsterdelarna i badet igen!
Den här gången blev det bättre!
Hela tiden jag höll på med färgningen var min bästa garvningskompis genom tiderna på plats.
Under alla år jag hållit på med skinn hemma hos mina föräldrar har Sessan troget lufsat med, timme efter timme, hink efter hink. Hur sent eller kallt det än varit har hon alltid varit med.
Varje gång jag varit på besök och gått till grinden har hon kommit springande; skall vi garva nu?
Sessan vaktar baljorna med rostvatten.
Läderfärgningen blev sista gången för Sessan som min garvarkompis, jag tror hon var nöjd över sin gärning och det med all rätt, hon svek aldrig en sekund!
Som ni kanske förstår så kom jag igång med handskarna igen och de är nu färdigställda och överlämnade. Men mer om dem i nästa inlägg, detta är redan alldeles för långt!
