Bomärkt

En blogg om hantverk och historia

Färga läder svart

Kategori: Skinn och läder

-Eller "hur man räddar en kamouflage-ren"
 
I jakt på något kul och lagom ansträngande att göra gick för ett tag sedan igenom mitt skinn- och pälsförråd. Eftersom jag gått två garvningsutbildningar har jag samlat på mig en del. Mest fällar eftersom jag alltid varit mest intresserad av pälsskinn, men också en del avhårade skinn. Tid är alltid en bristvara oavsett vilken sorts utbildning man går, och det är lätt att bli lite slarvig om man inte antingen har stenhård disciplin eller är hårt övervakad. Så från korta skinnkursen på Bäckedal har jag således fått med mig ett ganska ledset skinn. Först har avhårningen inte varit riktigt hundraprocentig (surning i plastsäck, luktar som det låter), dessutom har jag skrapat hål på flera ställen då jag aldrig kommit överrens med skavbom och kniv. Under själva garvningen har vi varit lite för slöa med att röra i barkbadet och slutligen mjukgjorde jag det aldrig särskilt ordentligt. Resultatet blev en hård, lite hårig, trasig, kamouflagefärgad men fullt genomgarvad ren som legat åtta år i mitt förråd. 
 
Jag har tidigare använt mig av den för att sy arbetshandskar, men nu kändes det som rätt tid för att verkligen rädda den! 
 
Jag började med att blöta upp och mjukgöra den ordentligt. Ett ganska trivsamt arbete som inte kräver alltför stor muskelstyrka. Sedan tog jag hjälp av far för att spänna upp den på tork. (Häftpistolen och jag är INTE kompisar!)
 
 
Sedan var det dags att samla rost. "Oj oj" sa mor, "vi som precis har lämnat allt till skrotinsamlingen!" 
Dock krävdes det bara en mycket kort promenad för att jag skulle ha samlat in det här:
 
 
Jag spolade på ordentligt med vatten och slog i ungefär en deciliter ättika. Sedan var det bara att vänta.
Redan dagen efter såg det ut så här:
 
 
Mysigt, eller hur?! Anledningen till att vattennivån sjunkit såpass beror på att jag råkade använda en hink med hål i, vilket jag löste med att sätta hinken i en tom målarfärgsspann. Så mycket av rostsörjan befinner sig på bilden i målarfärgsspannen istället. 
En liten testbit av läder fick ligga i några timmar. Eftersom vattnet blivit rött och inte svart, som jag tänkt mig, gav jag inte mycket för att det skulle fungera. Men kolla här:
 
 
Inte illa, eller hur?!
 
Efter ytterligare någon dag (var tvungen att invänta rätt dagsform) silade jag av rostsörjan och återbördade skrotet till dess ordinarie platser efter att först sköljt av ättikan noga. Anledningen till att jag inte la ned skinnet tillsammans med skrotet är att det är väldigt lätt att få fläckar då, och jag är ute efter en helt jämn färg.
Renskinnet lägger jag plant i botten på två plastbaljor och slår över rostsörja. Narven uppåt och köttsidan nedåt. Morgonen efter tog jag upp, sköljde av och hängde på tork. Det såg mörkt och bra ut till att börja med men resultatet blev så här när skinnet var helt torrt:
 
 
Nej, det duger inte! I badet igen, denna gången med köttsidan uppåt eftersom den dragit på sämst. Ett dygn fick det ligga i den här gången. Resultatet?!
Så lakritssvart att det nästan inte gick att fota! :)
 
 
Vad är det då som har hänt?
Rosten reagerar med garvämnena i lädret och resultatet blir en svart, vattenfast färg. Ättika är surt och skyndar på korrosionen. 
Om du testar själv; tänk på att metall skörar så lämna inte skinnet i badet längre än absolut nödvändigt. Skölj noga och fetta in ordentligt.
 
En trevlig bieffekt av behandlingen var att skinnet släppte i stort sett alla kvarvarande hårstrån. Några fick jag hjälpa lite på traven, men de satt betydligt lösare än innan.
 

Att modifiera ett handskmönster

Kategori: Skinn och läder, Sömnad

Oftast när jag gör handskar har jag inte personen som skall bära dem nära, och eftersom jag ännu inte är särskilt bra på att sy efter mått blir det ofta ett väldigt skickande av provmodeller fram och tillbaka. En av anledningarna till att jag tycker det är så roligt att göra handskar är just exaktheten. Om jag syr med 2,5mm sömsmån istället för 3mm gör det att ett finger får 4mm större omkrets, vilket ju får stora effekter på passformen. Lika stora skillnader kan det bli om jag skär vid sidan om linjen istället för mitt på. Skillnad på tjocklek i material ger också stor skillnad på slutresultatet. 
Vanligtvis använder jag ett stadigt bomullstyg när jag gör handsk-toiller. Den här gången hade jag dock glömt tyget hemma och då Janne kategoriskt vägrade låta mig slakta hans gardiner blev det enligt god Cajsa Warg-sed istället en toille av diskduk. Det enda textilaktiga som stod att finna på Ica, och så här i efterhand ett ruskigt bra val för att göra handsk-toiller av. Ingen trådrak som kan dra sig, stadigare än vanligt tyg och lite ojämnt i materialet, precis som äkta skinn. 
 
 
Provhandsken skickades iväg och snart får jag exakta mått på hur mycket varje finger behöver minskas. Eftersom de (helst) skall vara klara till Morimondo har vi inte tid för ytterligare en provmodell så nu gäller det alltså att jag mäter med tungan rätt i mun. Bara några tiondels millimetrar kommer att få stora konsekvenser. 
I det här läget är skjutmåttet min allra bästa vän!
Minskningarna gör jag mitt på varje finger, så att proportionerna bibehålls. Jag tycker det är lättast att först vika och sedan måtta ut minskningen enligt nedan.
 

Det är små marginaler det handlar om!
 
 
 Jag tejpar så noga jag kan, kant i kant eller överlappat. På det här mönstret testade jag båda varianterna.
 
 
Efter många kontrollmätningar var så mönstret färdigt. Eftersom det var många millimetrar som skulle bort blev tumhålet lite misshandlat, jag hade sparat ursprungshålet för att kunna korrigera i efterhand.
 
 
 Så var det bara att göra en ny pappersmall, och såklart kontrollmäta igen innan jag skär ut delarna i läder.
 
 
Hur jag gör när jag syr handskar har jag skrivit om förr, så jag skall inte trötta ut er med detaljer om det.
Jag såg i ett av mina gamla inlägg att jag skrivit att det gick fort att sy ihop ett par handskar. Inte nu längre!
Men jag är glad att jag överhuvudtaget lyckats pyssla ihop ett par under rådande omständigheter. Många veckors arbete blev det, en liten stund om dagen. Morimondo närmade sig, och kvällen innan deadline gav jag upp. Jag skickade sms att jag inte skulle hinna färdigt. Händerna, ryggen och nacken värkte och det var många sömmar kvar. 
Dock hindrade det inte mig från att stiga upp tidigt dagen efter och ändå försöka. Och under över alla under, jag hann! Här står handskarna, ännu utan krage, på tork efter blötning och infettning, som i en stilla bön att jag ändå skulle hinna.
 
 
Blöta och fettstinkande kom de fram dagen därpå, jag har hört att de passade men inte huruvida de kom till användning i Morimondo. Eller om de höll... Man vet ju aldrig! Så här såg de ut iallafall, en snabb, suddig bild innan jag lycklig linkade iväg till Posten.
 
 
Albarksgarvat renskinn, kraftigt knyppellin till sömmarna. Infettade med Jannes alldeles egna lädersmorning, förvånadsvärt nog den bästa jag någonsin testat! 
 

Småstrumpor och blåsippor

Kategori: Hantverk, Nålbindning

 
 
Små strumpor till en liten flicka född i blåsippornas och de tidiga citronfjärilarnas årstid. Välkommen till världen, den är ganska fin just nu!