Bomärkt

En blogg om hantverk och historia

Jag spökar runt

Kategori: 1800-tal, 1900-tal, Allmänt, Reenactment, Sömnad

Det är alltid svårt att ordna foton på sig själv, men jag gjorde iallafall ett gott försök att smyga omkring i dimmorna i hembyn i 1800-talskläder. (Som jag lovade i det här inlägget)
Tyvärr fick jag på mig dem lite sent och det hann bli rejält mörkt. Inga dimslöjor fanns det kvar heller. Janne fotade och fotade, men när vi kollade bilderna i efterhand var allihop helt svarta. Jag surade tills jag kom hem igen och kopplade upp telefonen mot datorn (jag har fortfarande inte skaffat någon riktig kamera!) Man ser inte mycket, det gör man inte, men efter viss bildbehandling blev det så här:
 
Ibland blir man nästan lite rädd för sig själv. 
 
Jag var väldigt sugen på att åka hem till spökrädde grannen och gå en sväng runt hans hus, men mor och far uppmanade mig att låta bli. 
 
 
 
 

Jönköpings Allmogemarknad

Kategori: 1800-tal, Reenactment, Sömnad

14:e september var det dags för en klassiker i repris.
Under fem alldeles för korta timmar förvandlas Hovrättstorget i Jönköping till en sjudande, levande marknad, inspirerad av 1800-talets folkmarknader. Djur, karameller, konsthantverk, matförsäljning, visslande ånglok... Och så Grävlings Naturprodukter med Janne och mig! 
 
 
För Janne blev det första Allmogemarknaden, själv har jag varit där flera gånger förut men aldrig i dräkt och aldrig för att sälja något. Det blev hektiska timmar med många trevliga människor som var väldigt nyfikna på vad vi hade att visa upp. Janne demonstrerade slipning med skavfräken och berättade om sina produkter medan jag visade upp nålbindning. En och annan burk lädersmorning gick minsann också åt!
Tyvärr hann vi inte se alls så mycket av marknaden som vi önskat, faktum är att vi inte ens hann äta! Så tusen tack till goda vännerna som kom med god kaka till oss, det var verkligen räddningen! 
 
Stilig Janne med trött Martina
 
Vi träffade en massa gamla bekanta, särskilt roligt var det att få återse Torbjörn Svarvare jag skrivit om i det här inlägget. Tyvärr ligger hans fina och informativa hemsida nere just nu, men han jobbade på att få upp den igen.
 
Om marknaden såg ut riktigt som på bilderna nedan vet jag inte, men ett myller av glada människor var det verkligen.
 
Torgdag i Lund vid 1800-talets mitt, ur boken "Helg och Söcken" av Mats Rehnberg
 
 Folkmarknad i Västmanland vid 1800-talets mitt, ur boken "Helg och Söcken" av Mats Rehnberg
 
Sist en liten reflektion.
Tiden går i cirklar och det som har varit kommer alltid igen. Det som förr om åren kanske var ett pikant inslag eftersom det var oss så främmande, känns nu både fel och sorgligt. http://www.jnytt.se/det-ar-roligt-att-fa-rulla-sig-i-jord-och-ga-ut-pa-stan
För när skådespelartiggarna gått hem och tvättat lorten av sig och avspärrningarna hävts, kommer verklighetens tiggare in på området. I sjal och med långa kjolar, vad skall hon tänka om oss?
 
 

Hemliga lådan

Kategori: 1900-tal, Allmänt, Hantverk, Sömnad

I inlägget om Jannes byxor beskrev jag mina vedermödor kring att försöka sy någorlunda historiskt korrekta sekelskiftesbyxor. Tillblivelsen av min matchande kjol blev en betydligt enklare historia, tack vare en gammal skokartong i en garderob hemma hos mor och far.
Vad fanns det då i den när man gläntar på locket?
 
Hemliga lådan när man fäller upp locket.
 
Jo, det som skulle blivit min klänning till balen i trean.
Jag hade sett "Titanic" och bestämt mig för en klänning med inspiration från tidigt 1900-tal. I crémévitt, vilket kanske inte var någon höjdarfärg på en balklänning, men det brydde jag mig inte om.
I lådan ligger en blus med pärlemorknappar i ryggen, ett bälte och en kjol, allt i elektriskt sprakande duchesse.
Jag minns duchessen som textillärarens val, men jag skall inte svära mig fri för jag var absolut ingen materialpurist på den tiden. Hur som helst skall jag nog vara tacksam, för det var samma lärare som försökte förmå en kompis till mig att sy Bockstensmannens kjortel i stretchtyg... Jag upplevde henne alltid som oerhört engagerad och inspirerande och trots att jag inte alltid presterade på topp fick jag mycket självförtroende från klädsömnaden på gymnasiet som fått mig våga fortsätta sy.
 
Kjol i elektriskt syntetmaterial
 
När det gällde mitt balprojekt var min lärare som vanligt mycket engagerad och noggrann. Jag skulle t.ex. absolut sy en 1700-talskorsett till. Det gjorde jag gärna, jag minns inte att jag ens reflekterade över anakronismen i att ha en 1700-talskorsett till en 1900-talsoutfit, och varför skulle jag egentligen? Den var ju fin! Jag la ned mycken tid och möda på korsetten (i samma créméfärgade duchesse med ljusgula kantband) och minns frökens förvåning när jag inte ville ha bara den och kjol på balen. 
Skolan hade ett fantastiskt dräkthistoriskt bibliotek (förutom när det kom till medeltiden) och i lådan hittar jag dokumentationen jag använde mig av. Tyvärr i stort sett utan hänvisningar varifrån det kommit, men kul ändå!
 
 
Min egen skiss finns också kvar, komplett med angivelser om hur mycket tyg som gått åt. Duktig 19-årig jag!
 

Jag vet inte hur en sådan här kreation hade mottagits på en skolbal i Växjö i slutet av 90-talet, men jag hade ju inte direkt gjort några försök att passa in tidigare heller...
 
Äkta pärlemorknappar, ojämnt utspridda på oäkta siden, samt fruktansvärt fula knapphål.
 
Underlig infodring, blus baserad på ett mönster från 1895.

Jag minns att ju längre jag kom, destå mindre inspirerad blev jag. Det är inte något av de mer lyckade projekt jag utfört. Tyget var väldigt oförlåtande och elektriskt, allt blev bubbligt, buckligt och klumpigt.
När så blustyget tuggade fast i mammas symaskin med svarta oljefläckar som följd kände jag mig närmast lättad. Klänningen åkte ned i skokartongen och jag snabbsydde en betydligt mer diskret, marinblå klänning i empirestuk till balen. Den klänningen skänkte jag för övrigt till Röda Korset i Ljungby förra året, hoppas den kommit till användning igen!
 
Men den halvfärdiga sekelskiftesklänningen blev liggande i sin låda i garderoben hemma hos mor och far, och åren gick. Inte ville jag slänga den, inte hade jag någon användning för den.
Förrän nu.
Ja, inte för själva klänningen förstås, men för de noggrant avritade och utklippta mönsterdelarna i botten på lådan. 
 

Allt jag behövde göra var att packa upp lådan, prova kjolen, kolla igenom mönstret och snabbgoogla för belägg på att modellen är någorlunda korrekt. Ja, och lägga till någon decimeter i midjan, förstås!
En lite rolig detalj, som jag faktiskt valde att ta bort, var att kjolen var kilad för att få ut full vidd. Kanske inte helt vanligt på moderna balklänningar!
 
Kil bak på kjolen för full vidd. Lägg märke till hur tyget bubblar och drar sig.
 
Förutom att integrera kilen i mönstret och lägga ut midjan breddade jag linningen, ersatte de lagda vecken med rynkning och la till en ficka i sidan. Dragkedjan gick såklart också bort, stängningen sköts med hyskor och hakar.
Trots brist på både tid och engagemang blev slutresultatet faktiskt riktigt bra. Ull är betydligt mer förlåtande än syntet och det är en riktigt fin kjolmodell. Dock har jag inte vågat prova den sedan uppläggningen, som jag enligt gammal god sed fixade i bilen på väg mellan Gräsö och Växjö.
 
Hinner jag skall jag testa den ikväll och smyga omkring lite i hembyn bland dimslöjorna. Kanske kan det bli ett och annat foto då också.