Bomärkt

En blogg om hantverk och historia

Vård av skinn- och lädersmycken

Kategori: Grävlings Naturprodukter, Hantverk, Skinn och läder

För ett tag sedan fick jag och Janne vara med om en rolig sak; vi fick vara med och ta fram ett läderbalsam speciellt lämpat för smycken. Mig veterligen finns det inte något sådant på marknaden sedan tidigare samtidigt som det verkligen finns ett behov, vilket gör det hela ännu mer spännande. Dessutom fick jag lov att kombinera två av mina stora intressen här i livet; lädervård och smyckevård. 
 
Det är Jessica Lorin på Jess of Sweden som gav oss uppdraget, som ett komplement till hennes tenntrådsarmband. Trevligt initiativ som visar på omsorg om kunderna tycker vi. För ju bättre man vårdar ett smycke, destå längre tid håller det. 
Efter lite brainstorming och provkokning var receptet klart. Jessica ville ha en produkt som vårdar, skyddar, rengör och förlänger livslängden på läder utan att kladda, färga av sig, fastna i tenntråden eller härskna. Vår lösning blev en fast salva på skyddande bivax, rengörande citronolja, konserverande tjära och så superingrediensen nummer ett: Ett fett som varken är för rinnigt eller för hårt, som går in och vårdar på djupet och som dessutom är helt naturligt. Gissa vilket?! ;) 
 
Tillverkning pågår
 
Resultatet blev vädligt bra, så jag tänker faktiskt passa på att rekommendera Jess of Swedens läderbalsam till alla som har smycken av skinn och läder.
Hur vårdar man då bäst sitt lädersmycke? Först och främst måste man vara medveten om att det finns många olika sorters skinn och läder, men att samtliga faktiskt kommer från ett djur från början. Det skall alltså bemötas med respekt, en gång i tiden satt det på en varelse som levde och andades.
Beredningsmetoder, infärgningar, inplastningar o.dyl. kan göra en hud nästan helt homogen och ge den diverse egenskaper som säkert är bra på sina vis, men inte alls särskilt naturliga. 
Har man tur, som när man köper armband från Jess of Sweden, är ens smycken tillverade av vegetabilgarvat skinn. Det betyder att det har kvar sina naturliga egenskaper och särdrag och du får ett smycke som lever, formas, förändras och åldras med stil. De egenskaperna har inte kromgarvat skinn (den absolut vanligaste garvningsmetoden) alls, det ser ut och uppför sig likadant ända fram till slutet. Något man kan tycka är praktiskt, men det är också väldigt tråkigt. 
 
När det kommer till skötsel gäller i stort sett samma regler för alla sorters läder, oavsett beredning. Det är dock alltid smart att höra med butiken/tillverkaren om det finns några särskilda förhållningsregler för just ditt smycke. 
 
 
1. Låt aldrig ditt lädersmycke bli blött eller fuktigt. Den första och gyllene regeln om man vill ha kvar sitt smycke länge. Utsätt det ALDRIG för dusch, bad, diskning, regn, svett etc. Ta ALLTID av det när du tränar och när du skall sova. I sömnen kan du dessutom skada det och ditt smycke mår bra av att få vila över natten. Ett bra sätt att undvika att armband får "klockarmbandssyndromet", dvs. sur svettlukt är att välja ett armband tillräckligt långt så att det inte stasar och skär in i armen. Har ditt lädersmycke ändå blivit fuktigt, låt det torka på luftigt ställe och framförallt; låt det vila tills det är helt torrt igen. Precis som med fuktiga läderskor behöver ditt smycke få återhämta sig mellan varven. Annars spelar det ingen roll hur dyrt och exklusivt det är, för det kommer surna, bli smutsigt, gå sönder eller fördärvas på annat sätt. 
 
2. Förebyggande åtgärder. Redan innan första användningen är det smart att smörja in ditt lädersmycke för att skydda det mot smuts, fukt och fläckar. OBS! Detta gäller ej smycken i mocka, dvs. skinn utan narv (hudsida). Jess of Swedens smyckebalsam är gjort speciellt för smycken av skinn och läder men alla sorters naturfett går nog bra att använda bara man är försiktig och testar på en liten yta först. 
 
Jess of Swedens läderbalsam på vegetabilgarvat läder, före och efterbilder.
 
En del rekommenderar att man använder petroleumprodukter, men gör inte det! Det är varken snällt mot smycket eller mot din hud. Läs alltid ingredienslistan på smörjan du använder, finns det ingen så välj något annat! Har smycket sömmar, metalldetaljer, tygdetaljer etc. måste du vara mycket noga med att inte komma åt dem med smörjan. Det är därför vi valde att göra smyckebalsamet lite hårdare än vanlig lädersmorning. Använd t.ex. en tops för att applicera på knepiga ställen och eftertorka med en torr trasa. Fett som blir liggande i sömmar och veck kan härskna, skada tråden m.m Jess of Swedens smyckebalsam fungerar genom att bivaxet lägger sig som en skyddande hinna som skyddar smycket mot fukt, smuts och slitage samtidigt som fettet smörjer och mjukar upp på djupet. Tänk på att all insmörjning gör skinn mörkare och glansigare, även det fett din hud producerar. Äkta läder tenderar att bli mörkare och glansigare med användning, det är ett kvalitetstecken.
 
 
 3. Smyckevård. Tvätta aldrig smycken i skinn och läder om du kan undvika det. Smörj istället in det med jämna mellanrum. Genom att eftertorka med en mjuk trasa kan man avlägsna smuts, överskottsfärg och till viss del dålig lukt. Sminkrester, damm etc. kan försiktigt torkas bort med en torr trasa innan smorning. Måste du tvätta; använd vanlig hård tvål och ljummet vatten. Försök att inte blöta ner smycket mer än absolut nödvändigt. Har det blivit helt genomblött kan det tappa formen (gäller framförallt vegetabilgarvade smycken.) Lägg det då försiktigt plant och luftigt, ej varmare än 38 grader och ej i närheten av metall. När skinnet återigen känns fast kan du smörja noggrant och eftertorka med en torr trasa. 
 
4. Förvaring. Mellan användningarna skall ditt lädersmycke förvaras torrt, mörkt och dammfritt. Det är väldigt viktigt att smyckena inte är fuktiga då du lägger dem i ask, påse eller smyckeskrin, för då kan de mögla! Låt torka luftigt först. Förvara aldrig ditt lädersmycke i närheten av metall, det kan ge fläckar på ljust läder. 
 
Hittade du den här instruktionen för sent? Har ditt smycke av skinn eller läder redan torkat ut och spruckit, ruttnat, möglat, gått sönder eller luktar död hund? Trist, för då är det tyvärr inte mycket annat att göra än att köpa nytt. Se kostnaden för det nya smycket som "lärpengar" och se till att vårda det bättre istället. 

2015, vilket år! Del 2

Kategori: 1800-tal, 1900-tal, Allmänt, Grävlings Naturprodukter, Hantverk

Jag och Janne på bygdegårdens dag i början av augusti.
 
2015 har till största delen varit ett helt fantastiskt år. 
En tråkig sak är dock förkylningen jag dragits med hela vintern, våren och sommaren. Jag har bihåleinflammation, får urinvägsinfektioner och så småningom också feber. När juli övergår i augusti är jag riktigt trött och sliten. Det är många aktiviteter som får stryka på foten, mycket jag inte orkar. Inte så lyckat när vi förutom firman också renoverar hemma. Men det är bara att gilla läget och ta dagen som den kommer. Efter tre bihålespolningar hamnar jag i kö för operation.
 
Honungsljus på ljusstöpningsstativ samt färdigstöpta/färdiggjutna. Nålbundna armband med liten grävling på. Grävlingen är ett samarbete med http://www.salalaser.se/
 
Sensommaren och hösten blir lång, varm och härlig. Janne byter från skiftgång till dagtidsjobb vilket är underbart. Kvällarna använder vi till promenader, ljusstöpning och allmänt pyssel. Jag nålbinder tenntrådsarmband och Janne tar fram honungsljus som komplement till tjärljusen.
  
Nålbundna armband.
 
Vi försöker planera vår tid och se till att ha kul också och inte lägga all energi på "måsten".
 
Inför besöket på Jönköpings Allmogemarknad. Vi valde att besöka marknaden som turister istället för att sälja. 
 
Roligaste fyndet på Allmogemarknaden, en riktig pingla i brons! Jämför storleken med tändsticksasken i bakgrunden. Även om jag av princip är emot saker som låter tycker jag hon är helt ljuvlig i sin romantiska klänning och med sitt bistra valkyrieansikte.
Janne fyndade en bösspipa... 
 
 
Något som varit riktigt kul är instagramkontot vi startade under sommaren. Vi har fått massa fin respons, många följare och nya kontakter. Det har passat mig perfekt att pyssla med när jag inte orkat med så mycket annat. Förhoppningsvis är det kul för våra kunder, vänner och bekanta att kunna följa oss i vår vardag på @gravlingsnaturprodukter Jag får användning för alla hundratals foton jag envisas med att ta hela tiden och med lite filter, ramar och grejer blir de faktiskt riktigt bra!
 
 
Senhösten kom annars att handla mycket om tovade tomtar och tovade grävlingar. Jag plöjer tv-serier och nåltovar. Många tomtar blir det, men något måste man ju ha för händerna! 
 
 
I december skriver Upplands Nyheter ett väldigt fint reportage om oss, det finns att läsa här:
 
Så här i efterhand förstår jag inte hur vi orkade med julmarknadssäsongen, men jag misstänker att det beror på att det var så otroligt kul! En riktig upplevelse var kryptozoologiska utställningen i Wira bruk.
 
Oknytt och mystiska vidunder i Wira bruk.
  
12 december åkte vi på alternativt luciafirande i Jättendal. Vi hade blivit inbjudna (via Instagram) och åkte väl egenligen lite på vinst och förlust eftersom vi tyckte det verkade spännande. Det blev absolut årets höjdpunkt. Välarrangerat, välorganiserat, trevligt, fantastiska dräkter, fantastisk show... Vi var bokstavligt talat på arrangörernas egna gårdsplan, mitt ute i ingenstans, och det var helt magiskt!
 
Så här fin var vår hörna av utställningslokalen, alla utställare hade fått specialanpassade, mycket genomtänkta platser.
 
Det var verkligen ingen vanlig marknad och jag tror att de 1600(!) besökare som letat sig dit var väldigt nöjda. Otroligt trevliga var alla i varje fall. Konstnärerna och hantverkarna på plats höll väldigt hög nivå och vi kunde känna igen en del element från kryptozoologiska utställningen i Wira bruk!
Tillsammans med besökarna minglade ett stort antal väsen och programmet var späckat med spännande punkter. För den som klätt sig varmt var det en riktig helkväll.
Vi missade såklart en hel del, men då det var dags för kröningen av den alternativa Lucia stängde försäljnings/utställningsdelen och vi kunde smita ut och titta. Trots publikhavet såg vi bra, det var storbildsskärm uppriggad vid scenen och ljudet var fantastiskt. 
 
 
 Dagen efter var vår sista julmarknad och därefter var det dags för mig att operera bihålan. Jag hade förväntat mig en stor blåtira men det blev ett totalt antiklimax, det enda blåmärke jag fick var på foten... 
Egentligen skulle vi åkt och firat jul med mina föräldrar direkt efter operationen men då hade all ork tagit slut. Istället stannade vi hemma och hade det mysigt. Janne gjorde ett ryck med renoveringen och efter att ha tillbringat i princip hela 2015 i fullkomligt renoveringskaos är köket (nästan) färdigt! Det ser kanske inte ut som så mycket annat, men det känns som att det passar huset, och det passar oss.
 
Fantastisk julklapp nr. 1, färdigt kök!
 
Det blev en lugn, fin och traditionell jul på landet med mat, julgran och Kalle Anka (om än på datorn.)
 
Julgranen i biblioteket.
 
Jag fick många fina presenter men det är särskilt en jag vill visa upp, för den är så väldigt speciell. Det här underbara setet med frivoliteter är tillverkat av en otroligt duktig dam i Östhammar. Jag hoppas på många möjligheter att bära det framöver.
 
Fantastisk julklapp nr. 2
 
Det händer bra saker och det händer dåliga, sådant är livet och sådant har också mitt 2015 varit. Nu hoppas jag på ett spännande nytt 2016 där de bra sakerna överväger, samma sak önskar jag också åt alla er läsare.
 
 
 
 
 
 

2015, vilket år! Del 1

Kategori: 1800-tal, 1900-tal, Allmänt, Grävlings Naturprodukter, Hantverk, Nålbindning

Så här års är det alltid roligt att titta tillbaka på året som gått. Jag tjuvstartade lite redan för en månad sedan då jag gick igenom årets bilder för att göra fotokalender till Janne. Vad kul vi har haft! Det har hänt så mycket under året att jag måste dela upp berättelsen i två delar. 
Nu har jag uppdaterat husbloggen (den hemliga, säg till om ni vill ha lösenord till den för att följa husrenoveringen) och läst igenom vad jag skrivit här under året. Det blev några inlägg ändå och faktiskt inte bara om marknader och företaget vilket jag var rädd för ett tag. Men visst tar Grävlings Naturprodukter upp stor del av både mitt och Jannes liv nu och det syns. Hoppas ni inte misstycker.
Vet ni vad vi gjorde på nyårsafton förra året, förresten? Saltade in grävlingsskinn! Hur många andra kan säga samma sak?
 
 
 Tyvärr började inte 2015 på bästa sätt. Vår pigga lilla Stella-hund insjuknade hastigt och dog, inte ens två veckor efter att jag tagit den här bilden på hennes och Jannes (lyckade) mus-jakt i sopskåpet. Visst är det bra när den man tycker om får vara pigg fram till slutet, men det blev samtidigt en väldig chock och väldigt tomt och ensligt i huset.
 
 
Ungefär samtidigt slutade jag arbeta som personlig assistent och började på ytterligare en ny arbetsplats inom Daglig Verksamhet. Vilket fantastiskt jobb jag har hittat, jag kan inte trivas bättre och det passar mina förutsättningar väldigt bra. Att som vikarie få åka runt och jobba på olika verksamheter och lära känna många olika personligheter är en extra stor förmån. Ett samarbete med Vuxenskolan gör att jag också får hålla lite kurser för mina arbetstagare under våren, jättekul!

 
 
Det blev en hel del naturbilder i bloggen under vårvintern. Jag utforskade min nya kamera men kom till slut fram till att mobilen är bäst ändå med tanke på mina begränsade photoskills.
Förutom en envis förkylning (första sedan 2012) mådde jag bra i både kropp och själ och livet kändes ungefär lika stålande som det ser ut på bilderna!
 
 
 
Strax innan påsk lämnar vi den gryende våren på Gräsö och beger oss norrut till Jannes bror. Plötsligt är snön meterdjup och utsikten hisnande!

 
 Janne drar snowracern. Jag får också prova på att åka.
 
Lagom till påsk fick jag totalt dille på påskfjädrar. Svenska, naturfärgade sådana. Jag plockade fjädrar av vingar från nötskrika, gräsand och fasan och band vippor i långa banor.  
   
 
Med våren kommer en ytterligare översvämning av naturbilder på bloggen.
 
      
 
Med våren kommer också marknadssäsongen och en riktig höjdpunkt blir Järnvägsmuséets 100-årsjubileum i Gävle.
Ångande och tutande lok, fina dräkter, härlig stämning och massa trevliga människor!
 
 
 
Bland annat träffar vi Anders Lindkvist som säljer en bössa till Janne. Detta drar igång någon slags kedjereaktion och numera ser det ut så här hemma:
 
 
Nej, det är inte alla....
 
Ett litet linnesömnadsprojekt hann jag också med under året, det var längesedan sist! En liten särk till Jannes brorsdotter utan några större krav på tidsenlighet. Jag vet inte om den passade men det var kul att sy i linne igen.
 
 
Vi har varit på en hel del utflykter under året, både "privata" och med firman. En av de roligaste var nog exkursionen till Örskär sista maj. Tillsammans med Jannes mamma och hennes sambo åkte vi med på Upplandsstiftelsen/Skärgårdsstiftelsens guidade tur för att lyssna på gölgrodor. Just den dagen bjöd på precis alla väder, från solsken till hagel och guidningen gick över både stock och sten. Om vi hörde några grodor? Ja, i mängder! Vi fick t.o.m se dem plaska runt! Extra roligt var att alla de andra deltagarna i exkursionen var så otroligt kunniga och engagerade. En riktig toppendag, särskilt som jag orkade följa med överallt utan problem. 
 
Örskärs fyr och gölgrodegöl
 
Kul kan man ha på hemmaplan också, under Gräsö Konstrunda höll vi till i Söderboda hemma på Gräsö och sålde bättre än vi någonsin kunnat tänka oss. Vi börjar ana att vi faktiskt har ett fungerande koncept. Hela tiden dyker det upp nya idéer på saker att utöka sortimentet med. 
 
 
Fortsättning följer...