Bomärkt

En blogg om hantverk och historia

Lädervård efter lerbad

Kategori: Allmänt, Skinn och läder

Förra helgen var vi på besök hos Jannes bror som håller till med sin familj i en liten by utanför Umeå. Där råkade jag ut för ett lite ofrivilligt lerbad, eller åtminstone mina sandaler! Inte hela världen eftersom solen strålade och det är ganska mysigt att klafsa barfota i lera när man inte kunnat gå alls på länge, men sandalerna (och mina fötter) såg ganska eländiga ut! 
Naturligtvis gick de att tvätta av men inget skinn, och särskilt inte vegetabilgarvat, gillar att bli genomblött. Jag sköljde dem med ljummet vatten i duschen tills de såg hyfsat fräscha ut igen och sedan var Jannes bror snäll och lät mig låna lite ur hans burk med lädersmorning han precis fått av oss. 
 
 
På bilden ovan går det att se att man sommartid inte tvunget behöver några trasor att smörja med, det går nämligen lika bra med ett rabarberblad! Är man försiktig och låter det torka ordentligt, är det bara positivt att smörja in skinn och läder medan det är fuktigt. Då går fettet in bättre och man får ett mjukare och tåligare resultat. Men då MÅSTE man verkligen låta det torka ordentligt på ett luftigt ställe, annars får man problem med mögel. Mina sandaler fick stå i solen i flera timmar och därefter luftigt inomhus. 
 
Här syns skillnaden bäst mellan en oinsmord och en insmord tvättad skinnsandal. 
 
Är man osäker på vad ens skor tål och man råkat smutsa ned dem ordentligt rekommenderar jag att man låter smutsen få torka in, för att sedan försöka avlägsna den med en borste. Blir de inte rena då, lämna till skomakare hellre än experimentera med tvål och vatten om det rör sig om dyra skor/fint skinn, det kan nämligen förlora formen vid uppblötning. Använd aldrig skovårdsprodukter som innehåller petroleum.
 
Utsikt vi besökte
 
Jag kan förresten gå helt obehindrat nu för tiden, köra bil också! Jag har efter ett och ett halvt år äntligen fått s.k biologisk medicin som effektivt bromsar upp inflammationen i kroppen. Effekten kom i princip på en gång och jag kunde sluta med alla starka värktabletter. Förhoppningsvis skall jag bli gradvis bättre i sommar, men redan nu är det otroligt stor skillnad. Bara att kunna tänka klart är ljuvligt, för att inte tala om att slippa den mest akuta smärtan. Och hoppa i lera!
 
 
 
 
 
 

Lästips!

Kategori: Hantverk, Reenactment, Skinn och läder, Sömnad

 
Som alltid mycket läsvärt, den här gången rekommenderar jag en informativ och bra artikel av Catharina Oksen, sid. 21-28, om sydda vantar under medeltiden. Inte nålbundna eller i läder, utan i tyg! Jag tycker det är mycket trevligt hur artikeln riktar sig till återskapare och jag håller med författaren om att det behövs fler sydda vantar inom reenactmentvärlden. Gärna då med överdragsvantar i läder, men det är en annan historia. 
 
Allra mest spännande i artikeln är en vante från Gardar, Island, som är sydd av två olika stora delar. Det står i artikeln att det finns fynd av lädervantar gjorda på samma sätt, men inga jag stött på förut. Själva grejen är passformen, handen är tredimensionell, inte platt, och behöver mer utrymme över handryggen än inuti handen. Med en större ovandel måste man passa in den på tumsidan, t.ex. med rynktråd, och helt plötsligt får man en betydligt mer välsittande vante som är lättare att greppa med. Jag brukar göra så när jag syr tumvantar i skinn, utan att haft något historiskt stöd för det.
Lite kul är att originalmönstret jag en gång utgick ifrån när jag ritade mitt första vantmönster finns med i artikeln på sidan 22, längst ned (Oslo). Bitarna där är faktiskt inte lika stora, men det är "fel" bit som är större, den där tummen sitter, så jag tar faktiskt för givet att det är en förändring som skett senare, t.ex. vid konserveringen.
 
Intressant är också att vanten från Gardar är flossad på insidan, en teknik som framförallt reenactande vikingar borde ta till sig. Artikelförfattaren har gjort en väldigt fin rekonstruktion som finns med i artikeln.
Trevlig läsning!
 
Gardarvanten (900-tal?) till vänster, längst ned till höger barnvantar från Heynes (1000-tal?)
Bild från Iceland National Museum (https://www.flickr.com/photos/dolbex/5363274835/in/photostream/)
 
Mer att läsa: http://www.medieval-baltic.us/vikmitten.html