Bomärkt

En blogg om hantverk och historia

Nålbunden(?) långsjal till docka

Kategori: Hantverk, Nålbindning

Den här lilla dyrgripen hittade jag då jag letade på "nålbindning" i kringla.nu:
 
 
Typ Objekt/föremål
Datering 1870-1889
Föremålsbeskrivning
  • B 9,5 cm
    Halsduk (långschal) till docka. Av blå ullgarn, gjord i nålbindning. Fransar inålbindning i ändarna.
    Givarinnan dotter till leksakshandlare W A Bandel, Västerlånggatan, Stockholm. Jfr dockskåp från omkring 1840, inv nr 145.505, inrett av fadern 1872.

Föremålsbeskrivning
  • Inventering Sesam 1996-1999:
    L 80 cm
    B 9,5 cm
    Halsduk (långschal) till docka. Av blå ullgarn, gjord i nålbindning. Fransar inålbindning i ändarna.
    Leif Wallin jan 1997
    Givarinnan dotter till leksakshandlare W A Bandel, Västerlånggatan, Stockholm. Jfr dockskåp från omkring 1840, inv nr 145.505, inrett av fadern 1872. 
    Anna Womack 1997


Händelse
  • Produktion 1870-01-01 - 1889-01-01 .
  • Accession 1925-05-25 i Sverige (SE) av Bandel, Thyra.
Material
Ullgarn
Färg
  • Ljusblå
Nyckelord
  • Leksaker : Dockkläder
sakord
Långschal
Ämne
  • Kulturhistoria
 
 
Det är den första halsduk jag sett i nålbindning, och det första dockplagget, om det som står ovan stämmer.
Jag lyckas inte förstora upp bilden tillräckligt för att kunna se maskorna men det ser inte så nålbundet ut. Gles bindning är ju inte heller vanligt, nålband var ju något man gjorde för värmens skull. 
Hur som helst måste det varit till en rejäl docka, halsduken är hela 80 cm lång!
 

Skäfte - Skavfräken

Kategori: Hantverk

2012 gick jag och Janne många och långa promenader på Gräsön tillsammans med Jannes hundar. Under en av dem gjorde jag ett roligt fynd, nämligen ett stånd av skavfräken:
 
 File:Equisetum hiemale nf.jpg
 
Alltsedan mitt första hantverksläger har jag klämt och känt på så gott som varenda fräkenväxt jag fått syn på, men det var väldigt många år sedan sist jag hittade på riktig skavfräken, eller skäfte, som det också kallas. 
Den kiselstinna stammen är så sträv att man med lätthet kan fila naglarna med den, för att inte tala om trä, horn, ben och till och med metall! Den kan bli nästan en meter hög, är räfflad längstmed stammen med ca 20 räfflor, är ihålig men trots detta mycket svår att trycka ihop. Den har inte mycket till blad utan är egentligen bara ett hårt rör med en sporansamling på toppen.
Det var svarvaren Torbjörn Sundström som först introducerade skavfräken för mig på Hantverkslägret på Kronobergs slottsruin, titta gärna in på hans sida och bli förundrad över alla fantastiska saker han åstadkommit. Jag minns att han efter att ha svarvat sina objekt på en enkel svegsvarv slipade med skavfräken och oljade in med en halv hasselnöt. Gissa om man vart imponerad!!  
 
Denna speciella växt har förutom som sandpapper också fått fungera som stålull, ihopknuten till en skäftviska skall den vara oslagbar för att rengöra grytan efter ett mesekok! Den gryta stålull inte rår på skall tydligen bli blank och fin igen med en skäftviska. Man har även använt skavfräken till att skura golv med och dess egenskaper går igen i de många namnen, t,ex. skavgräs, skavrör, skurgräs, skäfte och sjäfte.
 
Att det varit en viktig växt en gång i tiden kan man ana då det dyker upp i gamla ortnamn såsom Skäftekärr och Skäftesfall. Växten som sådan finns omnämnd första gången i Bromelius Chloris gothica år 1694 men har funnits här mycket längre än så, släktet fräkenväxter skall ha funnits i Skåne redan under  trias-juraformation för mellan 251–146 miljoner år sedan. (Taget från http://gamla.skillingaryd.nu/Natur/2009/skavfraken.090427.html)
 
Härjedalingar drygade förr i världen ut kassan genom att ta med och sälja buntar av skavfräken när de på vintern drog till Hälsingland för att arbeta. Det skall tydligen fortfarande finnas en viss efterfrågan av skavfräken idag, då den används till finjustering av träblåsinstrument! (Från det här häftet: http://www.lansstyrelsen.se/jamtland/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2010/Brannjgras-och-andra-anvandbara-vaxter.pdf Rekommenderas för övrigt, mycket trevlig liten skrift!)
 
Jag passade på att testa min skavfräken och färdade en nålbindningsnål i horn som Janne gjort:
 
 
Det gick som smort! Alla kvarlämnade grader, räfflor och hack försvann och efterlämnade en otroligt blank och fin yta.
 
 
Som tre sandpapper i ett, ungefär! Inte behövde man ta i så hårt heller.
 
Hippochaete hyemalis, skavfräken
 
samt ovan nämnda
 

Året som gick

Kategori: Allmänt, Hantverk, Skinn och läder

Så var 2013 slut och 2014 tar sin början.
Det har på många vis varit ett mellanår för mig, jag sjukskrevs 10:e januari och har inte kunnat jobba sedan dess. Jag har kommit längre och längre ifrån kampanjer, omskyltningar, förlovningar, omarbetningar, rea och allt annat kul man gjorde på jobbet. I augusti valde jag dessutom frivilligt att säga upp mig för att permanent flytta till Gräsö. Vilket leder mig till att 2013 också har varit mitt livs bästa år!
Trots olidlig smärta, evig väntan på mediciner som sedan inte verkar, ben som inte vill gå, fingrar som inte vill lyda, har jag ändå aldrig haft det så bra som jag har det nu. Det är såklart tack vare Janne!
Skogens tystnad, havet som brusar, mossan under fötterna där man går. Hundarna som håller en sällskap och släpar med en ut varje dag, ett hus som alltid tillhandahåller pyssel i olika omfattning. Och så aldrig sinande omsorg och kärlek. 
Dessutom nya vänner och ny familj, samtidigt som vi försökt upprätthålla kontakten med min gamla hembygd också. 
Inför detta året hoppas jag såklart först och främst på medicinering som hjälper, så att jag kan börja rehabilitera mig tillbaka. Att bli någorlunda frisk igen, hitta ett spännande, nytt jobb här uppe. Jag har massor med idéer och uppslag, trots bakslag efter bakslag blir jag aldrig nedslagen längre. Också det tack vare Janne, såklart. 
 
Tack vare bloggen kan jag gå tillbaka och se att jag trots allt lyckats åstadkomma en del året som var, vilket känns bra. Jag tror därför att jag kommer fortsätta med det om jag orkar, det är lätt att tycka att man inte gjort något vettigt alls annars.
 
På tal om det passar jag på att lägga upp bilder på de julklappar jag gjort, nu när de är utdelade och uppackade:
 
Maskinbroderade bärkassar till svärfar. "För maskinbroderi är ju så enkelt, det kan jag..." Nå, det skall föreställa schäfrar.
 
Nålbundna strumpor till brorsonens flickvän. Jag är inte helt säker på att hon fått dem än, jag lämnade dem under granen hos mor och far. Men jag är nästan 100% säker på dels att hon vet vad hon skall få, dels att hon inte läser här! Skaftet har jag bundit med bouclégarn i ylleblandning, det blev riktigt lurvigt och bra! Annars har jag använt Lidl's ullgarn och de är körda i maskin på 40 grader i såpa. Sista gången jag använder såpa häruppe, strumporna kändes såpiga och kladdiga efter tvätten. Antagligen någon kemisk reaktion med vattnet. Fick skölja dem flera gånger för hand. Nästa gång blir det diskmedel (hade nästan slut på det den här gången.)
 
För många månader sedan skev jag att jag fått en ny hobby. Nu, äntligen, börjar man se lite resultat.
Jag ger er: Tenntrådsslöjd!
Nedan ser ni mitt första försök med ett traditionellt armband(svart och turkost) samt svärmors julklapp med nålbunden tenntråd som dekoration.
 
Mammas armband, nålbundet med mammenstygn: 
 
Elkes armband, samma teknik, men på egengarvat renskinn och med grå tenntråd:
 
Knapparna, som jag faktiskt gjort själv, är av rådjurshorn och alla är olika!
 
Ingen julklapp, men väl decemberpresenter, är grävlingarna nedan. Lyckan var stor när Janne hittade dem på IKEA, men då en av dem skulle vara till en liten flicka bestämde jag mig för att byta ut den blå skjortan (till vänster) till något lite mer passande. Gamla tygbackar åkte fram och jag hittade spetsar, band, tygbitar och knappar jag sparat på sedan innan jag flyttade hemifrån. Eftersom Janne inte var hemma valde jag att sy för hand istället för att bära ned symaskinen från ovanvåningen. Det tog lite längre tid mot vad jag tänkt, men jag är hyfsat nöjd med resultatet:
 
IKEA skall ha en stor eloge för grävlingarnas naturtrogenhet, förutom den blå skjortan då. När de överlämnades gick familjens grythund helt i spinn! Som tur var undkom de dock hans attack.
 
Inför året som kommer hoppas jag kunna ta tag i mitt nya historiska projekt, eller åtminstone ordna fram någorlunda gångbara marknadskläder till mig och Janne. Jag kommer fortsätta med tenntrådsarmbanden och förhoppningsvis kunna börja sälja av dem (om jag blir piggare). Jag nålbinder en hel del igen, just nu går jag på nålbindningsträffar i Öregrund (är det inte ett fantastiskt ställe jag bor på?!) och testar vasastygn. Förhoppningsvis kan jag fortsätta experimentera med nya stygn, mönster och modeller under året. Mer är väl inte värt att hoppas på.
 
 
 
GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET NU, ALLA SOM LÄSER HÄR!