Bomärkt

En blogg om hantverk och historia

Den som inte tittar upp får aldrig se var ljuset kommer ifrån

Kategori: 1900-tal, Allmänt, Hantverk, Loppis/Auktion

Jag brukar ofta säga att om man vill gömma något för mig är det bara att sätta det över min huvudhöjd (ca1,50) så ser jag inte det. Men i vintras var vi på jakt efter taklampor och då är det inte mycket annat att göra än att höja blicken. På besök i Småland åkte vi till Östregård i Moheda, alla loppisfyndares mecka.
 
Östregårds antik och loppmarknad
 
Till Jannes hus behöver vi plafonder för att Janne inte skall slå huvudet i lampan. Det är lågt i tak och Janne är lång.
Faktiskt så fyndar vi också en helt ok plafond, men så faller våra ögon på en helt barock skapelse...
Ufo-lampan! Den liknar ingenting vi tror oss ha sett förut! Mest ser den nog ut som någonting man gjort i slöjden, alternativt ett verk av en överenergisk 60-årig farbror med för mycket tid och för lite stilkänsla. Genom hål i den enorma kopparampeln kikar bara glödlampor ut, den är tung, gedigen och dekorerad med vinrankor(!) och den passar perfekt hemma hos oss! (Men kanske inte hos så många andra.)
Lampan får såklart följa med oss hem och efter att Janne dragit om det elektriska är det dags att hänga upp den: 
 
Ufolampan på plats.
 
 
En mycket märklig skapelse... Det är som sagt hål i kopparplåten där glödlamporna sitter och ingenting som skärmar av dem. Första tändningen blev en bländande upplevelse så nya, mer dämpade glödlampor fick införskaffas. Vi noterar att ingen lampa är riktad ner i den frostade glas-skålen, allt ljus kommer ut ur hålen. En liten miss i planeringen, kan tänka.
 
 
Jag, som brukar berömma mig med att vara duktig på att datera saker, tippar på att lampan är från någonstans mellan ca 1940-60. Vi är övertygade om att vi har skaffat oss något helt unikt. 
 
Men så åker vi en andra vända till Småland och Moheda. Vad är det första vi får syn på där?! Jo, en till ufolampa!
 
Ufolampa 2 från Östregård i Moheda. Janne kom visst också med på ett hörn!
 
En lite nättare skapelse med rosmönster knackat i kopparkronan och små facettslipade glaskupor för glödlampshålen. Aha, sådana hade det nog varit på vår också! (Det hade det inte, visade det sig när vi kom hem och letade efer infästningar.)
Vi går vidare, fortfarande tittandes uppåt. Det har alltså inte gått en månad sedan sist men vi ser helt plötsligt allt med nya ögon, en ny dimension har uppenbarat sig för oss. Och den är full med ufolampor!
 
Ufolampa 3 och 4 från Östregård i Moheda.
  
Men vad är det här?!! Det måste ha funnits någon som tillverkat de här i trakten! Den första i bild har likadana glaskupor för glödlampshålen som ufolampa nr 2, men vad i hela fridens namn är det som pågår med lampan längst bort i bild? Kolla in glödlampornas placering!!! Saken blir ju inte direkt bättre av att det dessutom finns en sockel till ytterligare en glödlampa precis uppe vid taket. Snacka om ljusbomb!
 
Nu har vi börjat bli nyfikna. De flesta kanske inte hade funderat vidare, men sådana är varken Janne eller jag (av den anledningen svarade Janne häromdagen "kvantmekanik" när han blev tillfrågad om vad han läste om på telefonen...)
 
En kväll sätter jag mig och googlar. Det blir lite slumpmässigt först, men snart hittar jag rätt sökord och återigen är jag i den där nya dimensionen.
Först och främst, allt jag har trott är helt åt skogen! Vår lampa är inget udda hemmabygge från 60-talet, det är en antik jugendpjäs och den finns i massor med varianter.
 
I lite enklare utformning med sparsmakad dekor utan hål för glödlampor:
 
 
I mer tillspetsade eller avtrubbade varianter, med nakna utstickande glödlampor:
 
I mobilform med hängande, droppformade amplar.
 
 
Bild från byggahus.se:s forum
 
Med hängamplar och nedhalkad kupa men med glödlampan kvar där uppe!
 
 
Med hjortar, invändigt klädd med siden. Längst upp finns det dock plats för ordentlig stödbelysning av nakna glödlampor.
 
 
Med ugglor som vakar över de facettslipade små glaskuporna. Här någonstans börjar jag inse; de här grejerna är ju faktiskt riktigt coola!
 
 
Efter ytterligare en stunds googling visar det sig dessutom att de fortfarande tillverkas! På Karlskrona Lampfabrik kan man hitta ampellamporna Heidenstam och Fröding.
 
Nytillverkade ampellampor i jugendmodell från Karlskrona Lampfabrik. Heidenstamampeln till vänster, Fröding till höger.
 
Inte lika urflippade glödlampsplaceringar och med betydligt säkrare eldragningar, men jag saknar de svulstiga dekorationerna. Fina är de dock oavsett!
 
 
 
Nu när jag vet hur gamla lamporna är förstår jag plötsligt dem mycket bättre. Det på en gång gedigna och taffliga utseendet får sin förklaring. Det här handlar om en av de största revolutionerna, en av de största förändringar som någonsin inträffat under mänsklighetens långa historia. Och hantverkares och designers sätt att försöka hantera det.
Elektricitetens intåg i hemmen. Inte konstigt det sticker ut glödlampor åt alla möjliga konstiga håll, vi tittar alltså på lampor från tiden när hushållen runt om i Sverige på allvar börjar bli elektrifierade. 
Och jag hade ingen aning. Faktum är att det finns otroligt mycket skrivet om just den här perioden, jag har själv pratat med människor som minns när elektriciteten kom till just dem. Men allt kokar liksom ned till den här:
 
 
Vad glödlampan satt i har jag inte ägnat någon större eftertanke. Ombyggda fotogenlampor, skomakarlampor? Kala glödlampor i hållare (som ju är så modernt just nu!)
Så ser det ut på bildsök efter bildsök på Google också, inga ufo-lampor så långt ögat kan nå. 
 
 
Tyvärr är det ofta så med oss människor, att sådant vi inte tycker är fint/som vi inte kan förstå, det tar vi inte gärna till oss. Vi liksom sorterar bort det vi inte tycker passar in. Uppenbarligen jag också, för jag måste ju passerat under mängder av ufo-lampor under min tid på jorden. Till och med här på Gräsö har vi vår variant:
 
Lampa från Gräsö Gård.
 
Symptomatiskt nog har jag tidigare beundrat de andra lamporna i huvudbyggnaden, men den här minns jag inte ens att jag sett tidigare. 
 
Naturligtvis är inte alla ampellampor av sekelsskiftesmodell fula. Då som nu fanns det designers och det fanns dåliga kopior. Jag tror de flesta skulle bli imponerade (om än aningen överväldigade) av t.ex. den här varianten:
 
 
 Nu kommer det här blogginlägget att likna ett avsnitt av radioprogrammet Stil på P1, men det har verkligen varit så i verkligheten också. Jag har hela tiden dykt på nya, spännande saker och lärt mig otroligt mycket. Så hände också när jag kom till ufo-lampan av ufo-lampor; den med örnarna:
 
Den här fantastiska pjäsen är formgiven av Alice Nordin och producerad på Böhlmarks lampfabrik någon gång 1910-20. Om Arvid Böhlmarks lampfabrik finns inte mycket information att hitta online, men på amazon.com(!) hittar jag en skrift från 1937 som bland annat innehåller den här planschen:
 
 
Visst är väl lampan i mitten samma som såldes på Bukowskis för 10 000:- förra året?! (Kupan är ej original) https://www.bukowskis.com/sv/lots/712519-alice-nordin-tillskriven-takarmatur-bohlmarks-stockholm-1910-20-tal
 
 
Hur som helst; om designern Alice Nordin finns det mer att läsa online. Hon föddes i Stockholm 1871 som dotter till en gotländsk snickerimästare och kom att bli en av de beundransvärda, kvinnliga konstnärer som verkade kring förra sekelskiftet. Förutom lamparmaturerna för Böhlmarks skulpterade hon i marmor, gips och brons, bland annat för Gustavsberg.Tillsammans med Selma Lagerlöf startade hon "Damernas egen Akademi." https://www.bukowskis.com/sv/fineartbukipedia/941-alice-nordin http://www.signaturer.se/Sverige/AliceNordin.htm https://sv.wikipedia.org/wiki/Alice_Nordin Ytterligare något jag inte hade en aning om! Också Alice's syster var välutbildad och berömd grafiker och skulptör, Hjördis Nordin-Tengbom.
 
Alice Nordin, bild från wikipedia
 
 Men åter till lamporna, för annars kommer det här inlägget aldrig att ta slut!
 Söker man på Böhlmarks Lampfabrik får man upp det ena underverket till lampa efter det andra, jag hade absolut inte tackat nej till vare sig den med örnarna eller den här, med ekollondekor: 
 
 
www.bukowskis.se
 
Janne kan ju alltid ducka, inte sant? Dessa naturromantiska designmonster, som ju skulle passa så otroligt bra hemma hos oss, går i regel för slutpriser på 6 000-30 000:- hos de större auktionshusen så någon verkar det finnas som uppskattar dem! Tur, men visst är det ändå väldigt billigt?!
De mindre namnkunniga kusinerna, såsom vår spontaninköpta ufolampa, genererar på sin höjd några hundra kronor på loppis eller auktion, trots den sekelskifteshype som råder just nu. Hade varit jättekul att se ett hemma-hosreportage i ett sekelskifteskök med vitmålad pärlspont, lutade golvbrädor, kökssoffa och så ett gigantiskt kopparufo med utstickande glödlampor som hovrar över alltihop! (Fast vem vet, det kanske finns massor med sådana bilder, bara att jag missat dem?!)
 
Ja, så här går det till när jag lär mig något nytt. I och med detta inlägg har jag dessutom erkänt min ignorans offentligt, men jag tyckte det var ett för spännande ämne för att inte ta upp. Det vore jättekul med någon form av respons, är det bara jag som inte visste om detta? Hur ser din relation till ufo-lampor ut?
Google kan i sanning vara ens bästa vän! Och på tal om det; när jag verkligen trodde jag sett allt, alla konstiga varianter på lampor med hjortar, ugglor, svanar, ekorrar och örnar. Då dök den upp, under en sökning på "Böhlmarks lampfabrik." Den konstigaste av dem alla! Jag avslutar således det här mastodontinlägget med en bild på:
Fladdermuslampan!!! 
 
 
 
 

Tantigt värre!

Kategori: 1800-tal, 1900-tal, Allmänt, Loppis/Auktion

Gårdagens auktionsfynd kan vara det tantigaste jag någonsin köpt. 
 
 
En minkkrage(!), en sidenschalett och en helt gigantisk, svart sidensjal jag aldrig sett make till tidigare.
 
 
Dessutom en hel rulle med cremefärgad spetsgardin, som förvisso kommer bli väldigt fin här hemma när allt är renoverat och klart, men tantigt värre är det!
 
 
De stackars minkarna, förenade i en evig kyss. Makabert värre, men också ett dokument från sin tid. Hade de varit utan ansikten och ben tror jag inte någon skulle reagera idag. 
 
 
Som extra bonus följde också tre rejäla yllefiltar med, inget jag direkt klagar över. Den blommiga är gudomligt vacker, om än ganska tantig den också...

Hello Kitty!

Kategori: Allmänt, Hantverk, Loppis/Auktion

Ibland ropar man in saker på auktion bara för att de är så förskräckligt fula. Så var definitivt fallet förra helgen när Janne och jag var på auktion i Lövstabruk. 
 
 
Den här lille gynnaren auktionerades ut som "gris" och det ville sig inte bättre än att jag spontan-ropade hem den för en inte alltför blodig penning. 
 
 
Först hade jag tänkt ge bort den i present, men efter googling på Brio+katt (även om märket inte finns kvar är det ju ändå ganska uppenbart att det är en Brio-leksak) hittade jag ett urklipp från tidningen Retro som kullkastade mina planer. Katten heter Kitty, är mycket riktigt tillverkad av Brio men bara under en mycket kort period för över 30 år sedan, närmare bestämt mellan 1981-1983. Därefter kallades alla Kitty tillbaka då öronen befanns vara spikade med för korta spikar vilket gjorde att de kunde lossna och orsaka kvävning hos små barn. Ingen alls bra present till ett litet barn, kan man alltså lugnt säga! Kul dock att just den här lilla Kitty klarade sig undan återkallningen och finns kvar som ett ganska ovanligt exemplar. 
 
 
Vad som var lite extra roligt med Kitty, förutom själva uppsynen, är att hon är en restprodukt tillverkad av reservdelar från andra Brioleksaker. Den kavata svansen är t.ex från början en skorsten till ett lok! Så egentligen är hon en väldigt modern liten katt, helt i tiden. Förutom på de farliga öron-spikarna då.
 
En annan rolig sak på auktionen, som jag dock inte släpade hem, var den här minst sagt annorlunda spinnrocken.
 
 
Två hjul, två trampor (vackert fotformade) samt drivrem. Snacka om speciell!
 
 
Undrar vem det var som klurade ut den här konstruktionen en gång i tiden? När jag testade den lite försiktigt gick den oerhört jämnt, absolut samma hastighet hela varvet runt. Måste vara ungefär som att spinna på en maskin, på gott och ont!
 
 
Vem som blev den lycklige ägaren till slut, samt hur mycket rocken gick på, kan jag inte berätta om. Vi gav oss nämligen i förtid och åkte vidare på loppisrunda istället. Men man vågar väl knappas hoppas på att den kommer till användning någon gång? Ja, förutom till att hänga blommor på, förstås. 
 
 
Kitty då? Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag skall behålla henne eller låta henne gå vidare till ett nytt, kärleksfullt hem (med bifogad tydlig info om öronens farlighet, såklart). Men tillsvidare står hon här och ser allmänt lustig och förnöjd ut!
 
Informationen om Kitty kommer härifrån.