Bomärkt

En blogg om hantverk och historia

Oväntad tvist på en lång följetong

Kategori: Hantverk

Jag har ju haft en pågående följetong om fläderbärsfärgning här på bloggen de senaste två åren. Om ni inte kommer ihåg kan ni läsa här: http://bomaerkt.blogg.se/2011/october/andrade-planer.html om när fåglarna åt upp alla bär och här: http://bomaerkt.blogg.se/2012/september/farga-med-fladerbar.html om förra årets ljuslila färgning.
Nu var det alltså dags igen! Ungefär ett kilo fläderbär (tack mamma för att du hjälpte mig att plocka) ner i en stor gryta med några liter vatten. Nu skall det bli mörklila! För att verkligen få ut all färg ur bären körde jag röran med stavmixer, vilket gav ett väldigt jämnt och bra resultat. Men ett tips är att inte köra stavmixern när du lyft upp den ur grytan, det råkade jag göra...
 
Första färgningsomgången blir med ett hekto redan färgat garn. Förbetat med alun, efterbehandlat med ättika. Jag hällde också i lite vit vinäger för att se vad som hände. Det fick stå på spisen i ca två timmar, 70-90 grader.
Förra året postade jag den här bilden på garnet:
 
 
Men jag är rädd för att det här faktiskt är närmare sanningen, beroende på ljuset förstås:
 
 
Bredvid syns också det vita, alunbetade garnet. Det färgade jag i efterbadet och lät stå över natten.
 
Resultatet på båda färgningarna blev minst sagt oväntat, så jag tänkte utlysa en liten gissningstävlan. 
 
VILKA FÄRGER BLEV DET PÅ GARNET I BAD 1 OCH I BAD 2?
Bad 1: Ullgarn, redan alunbetat och färgat en gång med fläder (till höger ovan) efterbehandlat med ättika, förstabadet med ca 1 kg fläderbär, mixade tillsammans med stjälkarna, kokta en timme, sedan silade. Tillsatt: ca 3 msk vit vinäger. 
 
Bad 2: Vitt, alunbetat ullgarn, samma bad som ovan, ingen extra vinäger tillsatt. En matsked salt i näst sista sköljvattnet (för att se hur det blev)
 
Jag använde kranvatten som innehåller mycket salt, mangan, järn med mera (vi har inte vågat testa än) Stora färgförändringen skedde i sköljningen efteråt. 
 
Gissa på nu!
 
 
 
 

Att smörja läder

Kategori: Hantverk, Reenactment, Skinn och läder

 
September börjar närma sig sitt slut och för de flesta är också medeltidssäsongen över, om det inte kvarstår någon tur till Tyskland eller Italien förstås. Det borde innebära att en massa dräkter nu är ordentligt tvättade, strukna och ihopvikta i väntan på våren. Filtar, madrasser, skinn och kuddar är vädrade och piskade. Alla bägare, tallrikar och skedar är diskade och knivar och andra vapen är rengjorda och inoljade.
Men en sak brukar åtminstone jag slarva väldigt med och jag vet att det finns fler.
 
Så nu skall vi prata lädervård! 
 
Läder är en fantastisk naturprodukt med oanade förmågor. Det är segt och slitstarkt, det går också att forma och härda, det kan göras vattentätt och ändå andas. Men också den dyraste sko (kanske framförallt den!) behöver omvårdnad för att hålla. De två största farorna är genomblötning och uppvärmning. Båda delar kan fullkomligt fördärva den allra mest välarbetade lädersak om man inte aktar sig. 
Välsmort läder stöter ifrån sig väta, det tar lång tid att få det helt genomsurt. Men om man ändå lyckats är det första som händer att lädret blir sladdrigt och helt tappar formen. När det sedan torkar tenderar det att bli väldigt hårt och sprött och dessutom kan det anta fel form. För varje gång läder blir genomblött sköljs en del av garvämnena och fetterna ur och om man inte ersätter dessa kan det till slut vara för sent.
 
Det är frestande att snabbtorka ett par blöta kängor, både vanliga och medeltids-, på elementet eller framför den öppna elden. Men vid temperaturer över 40 grader förlimmas läder och när det väl förändrats kemiskt finns det inget annat att göra än sophinken.
 
Normalt svettas man ca 6 cl per dag och fot, detta är också något att ha med i beräkningen då mycket av svetten sugs upp av skorna och så småningom ändrar formen på skon, vattnar ur garvämnen och torkar ut dem. Samma sak gäller också t.ex. seldon och rustningsplagg av läder som också är hårt utsatta.
 
Så hur skall man då bete sig? Du kommer hem från ett evenemang med ett par genomsura, leriga skor i en plastpåse.
Först och främst: packa upp dem! Antar att det inte bara är jag som glömt det någon gång... (Första hjälpen vid mögligt läder är annars att skura bort det med ljummet vatten och såpa och sedan skölja i vatten med lite ättika i)
Ta bort all smuts med en fuktig trasa, det brukar räcka i de flesta fall om man bara är lite envis. Försök att inte blöta ned skon för mycket. Se till att också sulorna är fria från grus och smuts. Ställ på tork på ett torrt och varmt ställe, men absolut inte för nära värmekällan! Vänd dem ofta under torkningen. 
 
Ett knep när man smörjer in läder är att göra det då det är lite fuktigt, t.ex. när skorna blivit lite halvtorra och börjar kännas stabila igen. Torra läderföremål kan man om man vill fukta försiktigt med ljummet vatten på en trasa, detta vågar jag dock inte rekommendera eftersom det är mycket som kan gå fel med läder, vatten och värme. Men har ni koll på vad ni gör och inte brukar glömma saker halvfärdiga så är det bästa sättet att verkligen få fettet från smorningen att gå in i lädret. 
 
 
Viktigast med lädersmorning är att den bara innehåller naturliga ingredienser. Konstgjorda substanser och petroliumprodukter har ingenting på läder att göra, de skadar mer än de hjälper. Läs på baksidan på produkterna eller ännu bättre; koka själv! Bivax, tjära, naturliga oljor såsom rapsolja och olivolja och animaliska naturfetter (lanolin, talg) är ok. Det är bättre att smörja med matolja än med vaselin.
Eftersom Janne säljer lädersmorning på grävlingsfett blir jag lite partisk nu, men det absolut bästa naturfett jag testat kommer från grävling. Sältran har liknande egenskaper men inget jag rekommenderar på grund av doften.
När man rensat grävlingsfett blir det flytande i rumstemperatur och håller sig i flera år utan att härskna, blandat med vax och lite trätjära blir det en perfekt lädersmorning som verkligen går in på djupet. 
Hursomhelst: ta lite lädersmorning/olja/naturfett på en trasa och gnugga in med roterande rörelser. Även på metalldetaljer som då får ett bra rostskydd. Om lädret är fuktigt, låt torka under kontrollerade former. Skoblock eller tidningspapper är bra för att återge blöta skor sin ursprungliga form. Torka av eventuellt överflödigt fett. Färdigt för vinterförvaring!
Se dig nu omkring. I din omgivning finns moderna skor, väskor, jackor, hundkoppel med mera i skinn och läder. Smörj in dem också när du ändå är igång, de behöver det garanterat! Är du osäker på hur just din lädersmorning reagerar på produkten i fråga, testa först på ett undanskymt område. 
Lycka till!
 
 
 
 
 
 

Plommonläder

Kategori: Matlagning

Nej, även om rubriken kan förleda en att tro det; jag har inte blivit så uttråkad att jag börjat garva plommonskinn!
Fruktläder (aptitligt namn, inte sant?!) får man genom att torka fruktpuré på låg temperatur i ugnen, något jag aldrig testat innan men någon gång skall ju vara den första! Dessutom tycker jag det är jättesvårt att hitta på någonting att göra av de mängder med plommon som hör hösten till. Ingen av oss äter mycket sylt eller marmelad, plommonpaj är för sött, plommonsaft ännu värre... Men godis är ju alltid gott!
Jag vet inte hur många plommon jag började med, men en stor plåtbunke var det iallafall. Två liter kanske? Jag la dem i en gryta och slog kokande vatten över, sedan fick de sjuda en stund tills skinnet lossnat ordentligt på dem. Då var de lätta att skala också lätta att kärna ur. Sedan skall de bara mixas ihop till en jämn smet. Eftersom jag inte orkade hämta vare sig Jannes mixerstav eller min mixer blev det potatisstöt och elvisp. Inget jag rekommenderar, men det funkade. Sedan fick de koka läänge till en tjock smet. Det är inga som helst tillsatser i, men om man vill kan man smaksätta med kryddor och sockra efter smak. Jag tycker dock att det blir alldeles tillräckligt sött ändå med den koncentrerade plommonsmaken. Nu skall ugnen sättas på 60 grader och plommonsmeten skall bredas ut tunt över ett bakplåtspapper på en plåt. Och sedan är det bara att sätta in plåten, ställa luckan lite på glänt och vänta.
Efter ungefär åtta timmar är plommonlädret färdigt. Det är klart när det går att riva.


Jag gjorde en paus för natten och fortsatte torkningen morgonen efter, det verkar ha fungerat bra det också. Smak och konsistens är nu inte helt olikt vingummi. I de recept jag hittat gör man nu stora rullar av lädret, det kände inte jag för så jag satte mig och klippte upp det i smala remmar istället.

Tanken var att linda dem runt en sticka eller dylikt och få fina godisspiraler. Dock vägrade de hålla formen någon längre tid, så det blev små "knopar" istället. Tålamodsprövande, särskilt som de tenderade att knyta upp sig igen så fort man knutit dem.

När jag knutit färdigt fick de in i ugnen en sväng till, den här gången en kvart på 100 grader. Färdiga! De har en seg, härlig konsistens och en stark, söt och fruktig smak.
Det här receptet går att göra på de flesta sorters frukter och kan också varieras med kryddor, citron etc.
Även om plommon funnits i mer än tusen år tror jag fruktläder snarare härrör från tiden för vedspisens intåg i hemmen, men teoretiskt sett kan man ha tillverkat det i Sverige åtminstone sedan 1400-talet. Ett trevligt sätt att göra sitt eget lördagsgodis på är det oavsett.



Alltså:

FRUKTLÄDER

Valfri frukt, ca 2 liter(ev. smaksättning, t.ex. kryddor, citron, socker)

Skålla, skala och kärna ur, mixa, koka upp och koka ihop. 30 min-2 timmar.

Sätt ugnen på 60 grader, bred ut smeten på ett bakplåtspapper på en plåt.

Torka i ugn i ca 8 timmar, ha ugnsluckan på glänt så fukten slipper ut.

Färdigt när det torkat ihop och går att riva i bitar.

Klipp i breda bitar och rulla ihop. (Eller klipp smala remmar och knyt små bollar, rekomenderas dock inte!)

Färdigt! Spara i tät glasburk.


Källa: bl.a http://lomeyende.blogg.se/2013/august/plommonlader-2.html,  http://www.springsallad.com/springsalladsyrlig184.htmlhttp://www.recept.nu/lisa_och_monica_eisenman/efterratter_och_godis/frukt_och_bar/systrarna_eisenmans_fruit_roles/