Att modifiera ett handskmönster
Kategori: Skinn och läder, Sömnad
Oftast när jag gör handskar har jag inte personen som skall bära dem nära, och eftersom jag ännu inte är särskilt bra på att sy efter mått blir det ofta ett väldigt skickande av provmodeller fram och tillbaka. En av anledningarna till att jag tycker det är så roligt att göra handskar är just exaktheten. Om jag syr med 2,5mm sömsmån istället för 3mm gör det att ett finger får 4mm större omkrets, vilket ju får stora effekter på passformen. Lika stora skillnader kan det bli om jag skär vid sidan om linjen istället för mitt på. Skillnad på tjocklek i material ger också stor skillnad på slutresultatet.
Vanligtvis använder jag ett stadigt bomullstyg när jag gör handsk-toiller. Den här gången hade jag dock glömt tyget hemma och då Janne kategoriskt vägrade låta mig slakta hans gardiner blev det enligt god Cajsa Warg-sed istället en toille av diskduk. Det enda textilaktiga som stod att finna på Ica, och så här i efterhand ett ruskigt bra val för att göra handsk-toiller av. Ingen trådrak som kan dra sig, stadigare än vanligt tyg och lite ojämnt i materialet, precis som äkta skinn.
I det här läget är skjutmåttet min allra bästa vän!
Minskningarna gör jag mitt på varje finger, så att proportionerna bibehålls. Jag tycker det är lättast att först vika och sedan måtta ut minskningen enligt nedan.
Det är små marginaler det handlar om!
Jag tejpar så noga jag kan, kant i kant eller överlappat. På det här mönstret testade jag båda varianterna.
Efter många kontrollmätningar var så mönstret färdigt. Eftersom det var många millimetrar som skulle bort blev tumhålet lite misshandlat, jag hade sparat ursprungshålet för att kunna korrigera i efterhand.
Så var det bara att göra en ny pappersmall, och såklart kontrollmäta igen innan jag skär ut delarna i läder.
Hur jag gör när jag syr handskar har jag skrivit om förr, så jag skall inte trötta ut er med detaljer om det.
Jag såg i ett av mina gamla inlägg att jag skrivit att det gick fort att sy ihop ett par handskar. Inte nu längre!
Men jag är glad att jag överhuvudtaget lyckats pyssla ihop ett par under rådande omständigheter. Många veckors arbete blev det, en liten stund om dagen. Morimondo närmade sig, och kvällen innan deadline gav jag upp. Jag skickade sms att jag inte skulle hinna färdigt. Händerna, ryggen och nacken värkte och det var många sömmar kvar.
Dock hindrade det inte mig från att stiga upp tidigt dagen efter och ändå försöka. Och under över alla under, jag hann! Här står handskarna, ännu utan krage, på tork efter blötning och infettning, som i en stilla bön att jag ändå skulle hinna.
Blöta och fettstinkande kom de fram dagen därpå, jag har hört att de passade men inte huruvida de kom till användning i Morimondo. Eller om de höll... Man vet ju aldrig! Så här såg de ut iallafall, en snabb, suddig bild innan jag lycklig linkade iväg till Posten.
Albarksgarvat renskinn, kraftigt knyppellin till sömmarna. Infettade med Jannes alldeles egna lädersmorning, förvånadsvärt nog den bästa jag någonsin testat!
