Nålbindningsvirkning
Kategori: Hantverk, Nålbindning
I morse stötte jag för första gången på termen nålbindningsvirkning när jag läste min bäckedalsklasskompis Hannas blogg. Jag kan säga att den här dagen började med googling!
Att tekniken ens finns dokumenterad beror på att man på Jämtlands länsmuseum, Jamtli, alltid varit mycket skickliga på textil. Nålbundna plagg och fragment benämns ute i landet oftast med "stickat" eller "virkat" i äldre dokument, mer energi än så har man inte orkat lägga ned. Men redan på 70-talet i Jämtland kunde alltså museipersonalen se att något inte stämde med en nålbunden vante. Den överlämnades till en Elsie-Britt Sondell Wärnersson som inte bara såg att den var virkad, hon kunde dessutom utan att repa upp vanten återskapa tekniken. Jag får be att tala om att det inte bara kräver stort textilt kunnande att göra något sådant, utan också ett mycket skarpt sinne.
Efter en artikel i Land, som finns återgiven på Ullcentrums blogg, verkar intresset för tekniken ha tagit fart (jag måste börja prenumerera på Land!) och det verkar hållas en hel del kurser ute i landet.
Är det här då den felande länken? Jag har tidigare skrivit om virkning här och hur jag inte riktigt får ihop att det är en så sent påkommen teknik.
Stickningens likhet med den enklaste formen av nålbindning, öglestygn, är ju väl belagd och de båda teknikerna har funnits sida vid sida i över tusen år.
Nålbundna öglestygn
En övergång från stickning till virkning känns självklar för alla som någon gång räddat en maska, men virkningen finns inte historiskt belagd före slutet av 1600-talet(?)
Tråkigt nog har jag inte hittat någon bild på den nålbindningsvirkade originalvanten och den verkar inte heller ha blivit daterad (Jamtli är tillfrågat!) Historisk och gammal säger tyvärr inte så mycket i sammanhanget.
Är den månne sjuhundra år gammal och speglar virkningens själva uppkomst? Hur någon tyckte det gick alldeles för långsamt att nålbinda och därför uppfann en snabbare variant man kunde göra med oändlig tråd?
Nej, antagligen inte, även om det hade varit väldigt spännande!
Antagligen har någon under sent 1800-tal-tidigt 1900-tal retat sig på att den så omhuldade och hemliga tekniken knyttning (binning, nålning, sömning...) hade så hög status i förhållande till "vanligt" textilhantverk och utifrån en nålbunden vante och egna kunskaper i virkning skapat en egen teknik. "Titta här, det var ju inte så svårt!"
Frågan är ju hur spridd den här tekniken egentligen är?! Som jag skrev tidigare; analysen av många nålbundna textilier är ofta undermålig och nålbindningsvirkningen är extremt likartad. Jag hoppas att någon kikar vidare på det här så småningom och kan göra en sammanställning.
Bild från Ullcentrums blogg
